Internationellt
I maj 1996 sändes djupfryst sperma från INT SUCH SJCH Salut S 58412/88 till Rod & Leah Macdonald Ozhunters Kennels Woodford QLD i Australien, som är en av Australiens största uppfödare av strävhårig vorsteh. Kenneln bygger sin uppfödning delvis på norskt och svenskt blod, som dock inte tillhör de mera kända i Skandinavien. Vissa problem med gula tan-fläckar över ögon och på tassar. I februari 1997 fick jag följande fax från en lycklig Leah, som själv hade gjort insemineringen.
Salute vom Ozhunter
Salute vom Ozhunter i stridsmundering.
Vid vildsvinsjakt bär hundarna rustning,
som skydd mot vildsvinens betar.
Som valp kallades
han Little Salute.
Som vuxen heter han
Salute vom Ozhunter.
Här i stridens hetta tillsamman med
Kirsty vom Ozhunter efter att ha varit
med och expedierat ett vildsvin.
Salute vom Ozhunter har redan fått tre kullar efter sig i Australien.
Leah och Rod Macdonald är mycket nöjda med honom och
berömmer hans stabila mentalitet och vänlighet mot andra hanhundar.
Tuff mot vildsvin, räv och katt.
Påminner i typ mycket om sin svenske fader INT SUCH SJCH Salut S 58412/88.

Jakt i Australien med strävhårig vorsteh
skriven av Leah Macdonald, Ozhunters kennel, Quensland, Australien. Fritt översatt av Åke Sjöström.

Det finns två typer av vilt i Australien. Sådana som är från början tillhör ekologin, såsom känguru, and, vaktel och dingo och som antijägarna hårt slår vakt om. Jaktmotståndet är på sina håll stort i Australien.

En annan typ kallas för feral animals, som införts av vita invandrare. Till dessa hör katt, räv, svin, get, kamel, häst, buffel och hund. Alla dessa var från början tamdjur, som rymde från boplaterna och förvildades. Eftersom Australien är enormt stort och mycket glest befolkat finns det många platser helt utan befolkning, där djuren som rymde för cirka 200 år sedan har haft utrymme att förökas och förvildas. Feral betyder att de inte tillhör Australiens fauna. Det innebär också att jägarna fritt döda dem eftersom dessa djur orsakar stor skada på ekosystemet. Jaktmotståndarna är dessutom mycket toleranta när det gäller jakt av feral animals.

Vildkanin och hare
Vi använder ofta våra hundar för att att stå för vildkaniner och sedan apportera dem efter skott. Vi jagar hare i huvudsak på sommarnätterna när vi kör omkring med strålkastare till vetefälten. När vi ser en hare (vanligtvis på 200- 300 meter) skjuter vi den. Hunden släpps sedan ut från den fyrhjulsdrivna jeepen och springer ner längs ljuset från strålkastaren och apporterar haren till jeepen. Det är inte lagligt att använda strålkastare på detta vis men farmarna som vill att hararna skall skjutas tolererar inte en jeep eller en människa i sädfälten men bryr sig inte om att en hund springer ut och hämtar haren eftersom hunden inte gör så stor skada i vetefälten.

Kängurun tillhör den inhemska faunan och skyddas av jaktmotståndarna. Känguru jagas där de gör skada på farmer, men det är inte populärt att publicera jaktbilder med känguru.

Katten har införts till Australien och förvildats. Den gör stor skada på det naturliga viltet och är fredlös. Katten på bilden väger 12 kilo. Jämför storleken med fälthararna.

Räv och vildkatt
Vi jagar också räv och vildkatt. En riktigt stor vildkatt kan väga 12 kilo. Både räv och katt jagar vi under sommarnätterna med hjälp av strålkastare från jeep. På vintern, när det inte är så mycket orm i markerna, kan vi gå på fälten med hundarna framför oss för att hetsa rävarna och katterna för att få dem att springa ut ur sina gömslen. Rävarna och katterna skjuts då och hundarna apporterar dem. Ibland överraskar hundarna räven eller katten och kommer så nära att de jagar ikapp och tar djuret och dödar det. För det mesta skjuts dock rävarna. Många katter träar och skjuts på det viset.

Vildsvin
Vi jagar också vildsvin – för detta måste hundarna bära en särskild jaktrustningen lätt men stark väst, som täcker nacken, bröstet och skuldrorna för att skydda hundarna från att skadas av vildsvinen. När vi jagar vildsvin använder vi normalt två hundar och ibland en tredje om en unghund skall läras upp.

På sommaren kör vi med jeepen tills vi ser ett vildsvin eller tills hundarna visar att de känner vittringen av en gris genom att gnissla eller skälla. På vintern går vi på flodbäddarna för att skrämma ut grisarna ur buskagen – hundarna springer och söker och när de hittar en gris förföljer de den med skall. De jagar grisen tills de kan ställa den – det vill säga hindra den från att springa genom att ge skall och tjut och nafsa i grisen. Vi måste jaga efter hundarna för att hjälpa dem att döda grisen. Vi förväntar oss inte att hunden dödar grisar – bara håller dem. Grisarna är mycket våldsamma och en hund kan inte döda ett vildsvin som väger mer än 30 kilo. När vi slutligen kommer ikapp hundarna och grisen springer hundarna fram och hugger tag i grisens öron – vad vi kallar luggning. Hundarna håller grisen stilla och jägaren kan grabba tag i grisens bakben och kasta den på sidan varefter jägaren sticker grisen i hjärtat med kniv för att döda den. Det är farligt att skjuta grisen när hundarna håller den i öronen. Hundarna känner att de skyddar jägaren och släpper inte taget förrän grisen ligger på sidan. Grisarna skjuts om de upptäcks på långt håll och hundarna inte är i närheten.

Hjort
Vi kan också använda strävhår för jakt på Sambar hjort. Hundarna går då tysta vid sidan eller precis framför jägaren – de måste hålla sig nära och får inte ge sig iväg. Hundarna söker efter hjortvittring och visar att det finns hjort genom att stanna och visa var hjorten gömmer sig – de står inte för hjort med ett framben lyft, som de ofta gör för fågel. Jägaren observerar hundens markeringoch måste också försöka se var hjorten gömmer sig. Han skjuter hjorten förhoppningsvis med ett bra skott. Ibland blir hjorten tyvärr bara sårad och hundarna används då för att följa hjortspåret. När de spårar skallar de och ställer hjorten så att jägaren när han kommer ikapp kan skjuta avfångningsskott.

Vilda getter
Det sista djuret vi jagar med strävhår är vildget. Vi kör då jeepen till ett område där vi getterna finns för att se om vi kan upptäcka någon getflock på avstånd. Vi kollar vindriktningen och smyger upp mot vind. Några jägare använder gevär, några använder pilbåge. Ibland är det nödvändigt att slakta en ung getkilling för mat. Hundarna används för att fånga killingarna och kan lätt hålla dem och ibland bära dem till sina hussar. Hundarna kan själv döda en vuxen get men används sällan för detta eftersom getterna normalt skjuts.