| Internationellt | ||||
I maj 1996 sändes djupfryst sperma från INT SUCH
SJCH Salut S 58412/88 till Rod & Leah Macdonald Ozhunters Kennels
Woodford QLD i Australien, som är en av Australiens största uppfödare
av strävhårig vorsteh. Kenneln bygger sin uppfödning delvis på norskt
och svenskt blod, som dock inte tillhör de mera kända i Skandinavien.
Vissa problem med gula tan-fläckar över ögon och på tassar. I februari
1997 fick jag följande fax från en lycklig Leah, som själv hade gjort
insemineringen. |
||||
![]() |
||||
| Salute vom Ozhunter | ||||
![]() |
||||
| Salute vom Ozhunter i stridsmundering. Vid vildsvinsjakt bär hundarna rustning, som skydd mot vildsvinens betar. |
||||
|
||||
| Salute vom Ozhunter har redan fått tre kullar efter sig i Australien.
Leah och Rod Macdonald är mycket nöjda med honom och berömmer hans stabila mentalitet och vänlighet mot andra hanhundar. Tuff mot vildsvin, räv och katt. Påminner i typ mycket om sin svenske fader INT SUCH SJCH Salut S 58412/88. |
||||
|
Jakt i Australien med strävhårig vorsteh Det finns två typer av vilt i Australien. Sådana som är från början tillhör ekologin, såsom känguru, and, vaktel och dingo och som antijägarna hårt slår vakt om. Jaktmotståndet är på sina håll stort i Australien. En annan typ kallas för feral animals, som införts av vita invandrare. Till dessa hör katt, räv, svin, get, kamel, häst, buffel och hund. Alla dessa var från början tamdjur, som rymde från boplaterna och förvildades. Eftersom Australien är enormt stort och mycket glest befolkat finns det många platser helt utan befolkning, där djuren som rymde för cirka 200 år sedan har haft utrymme att förökas och förvildas. Feral betyder att de inte tillhör Australiens fauna. Det innebär också att jägarna fritt döda dem eftersom dessa djur orsakar stor skada på ekosystemet. Jaktmotståndarna är dessutom mycket toleranta när det gäller jakt av feral animals. Vildkanin och hare |
||||
|
||||
|
Räv och vildkatt Vildsvin På sommaren kör vi med jeepen tills vi ser ett vildsvin eller tills hundarna visar att de känner vittringen av en gris genom att gnissla eller skälla. På vintern går vi på flodbäddarna för att skrämma ut grisarna ur buskagen hundarna springer och söker och när de hittar en gris förföljer de den med skall. De jagar grisen tills de kan ställa den det vill säga hindra den från att springa genom att ge skall och tjut och nafsa i grisen. Vi måste jaga efter hundarna för att hjälpa dem att döda grisen. Vi förväntar oss inte att hunden dödar grisar bara håller dem. Grisarna är mycket våldsamma och en hund kan inte döda ett vildsvin som väger mer än 30 kilo. När vi slutligen kommer ikapp hundarna och grisen springer hundarna fram och hugger tag i grisens öron vad vi kallar luggning. Hundarna håller grisen stilla och jägaren kan grabba tag i grisens bakben och kasta den på sidan varefter jägaren sticker grisen i hjärtat med kniv för att döda den. Det är farligt att skjuta grisen när hundarna håller den i öronen. Hundarna känner att de skyddar jägaren och släpper inte taget förrän grisen ligger på sidan. Grisarna skjuts om de upptäcks på långt håll och hundarna inte är i närheten. Hjort Vilda getter
|
||||